Den 17/6, fredagen efter jag blev påkörd, skulle jag gått på jubilarlunch. När man jobbat 10, 15, 20, 25 år (o.s.v) blir man bjuden på fin lunch och får en present av företaget jag jobbar på. Jag hade verkligen sett fram emot detta, men en ouppmärksam bilist gjorde ju så att jag inte kunde gå. Men jag var ju hemma den fredagen och rätt som det var ringde det på dörren, och utanför stod ett blombud!
Och igår när jag var och hälsade på fick jag min present, en halskedja och berlock i guld. Nu gäller det att hänga kvar i fem år till, så jag får gå på lunchen!
Annars betalar jag sjukhusräkningar och scannar in kvitton. Två dygn på sjukhus 160:-, akuten 350:-, ortopeden 320:-, röntgen 2x200:-. Det är visserligen inte dyrt, men jag kunde ju använt pengarna till något roligare, typ garn. Förresten, åker man ambulans gratis?
Allt för att bilistens försäkringsbolag ska kunna ersätta varenda utgift jag har haft. Nu tror jag inte det blir något problem med det, alla jag har pratat med på Trygghansa har varit väldigt hjälpsamma. Eftersom jag hade polisens trafikmålsanteckningar behövde jag inte vänta på att bilisten anmälde detta (vilket han inte hade gjort) heller.
Vad jobbigt det är att skriva med enbart vänster hand, och varmt och kvavt är det. Nej roligare kan man ha, även om jag är glad att det inte var värre än en bruten arm. Så fort jag kan, ska jag sticka ett par sockar i
Nystverkets glittergarn
I'm in love. Får se vilket som finns kvar då.
Och se'n ska jag lära mig spinna på slända bättre, och spinna tunnt, tunnt garn på spinnrocken.
Jag-har-inte-tid-eller-lust-att-ha-armen-i-paktet!
Fred och god växt!